Spårbyte

Nu blir det troligtvis spårbyte även för den här bloggen.

Den här sidan uppdateras alltså inte just nu.

webbadressen är http://www.margaretakauppi.se

Välkommen dit😊

————————————————————-

Även om bilden är vintrig: yllemössa, handskar och massor av snö – så har vi nu Vår. Vi har takdropp,  hönsen är ute hela dagarna, så snart kan vi hänga in vinterkläderna och träna på snöfri gårdsplan.


Vi har haft Ly1 som träningsmål, förutom då jakt för SAMPO – men igår fick Sampo byta spår. Han har tidvis haft besvär av sin artrostass, men aldrig visat det vid träning.
Förutom igår då vi tränade Inkallning, där hunden ska starta snabbt och hålla den farten ända fram.
Sampo gillar att jobba, så han tog i som vanligt – och haltade! Inte mycket, men i alla fall så tydligt så vi avbröt.
Vi får nu låta den sortens träning vila och återuppta Rallyträningen. I Rallyn ska hunden snurra gående vid sidan, så det är det vi tränar här på bilden.
Med publik 🙂
Rallyn är mer skonsam för lederna och för Sampo spelar det ingen roll vad vi tränar, bara han får sin Boll som belöning. Till sommaren hoppas vi kunna fortsätta med jaktträningen, då ju underlaget är mjukare där än på en hård gårdsplan.

LOVE får däremot fortsätta med sin Ly1 träning, så vi fortsatte med Linförighet: sakta.
Man ser på bilden att han är nästan på väg att sätta sig eftersom jag går så sakta; han är ju tränad att direkt göra så när jag stannar upp.
Han vet att godiset är i fickan och bollen i ryggfickan – och ändå väljer han att titta på mig. Ibland hör man att hundar som tränas med belöning, blir helt fixerade av godisfickan – men Love visar här att det inte alls är så. Även om han tidvis haft svårt att lämna duttandet mot min hand; något vi fått träna bort.

En så bra dag alltså och då detta med Pensionärsliv är ganska nytt för mig, så njuter jag fortfarande av att kunna träna hund mitt på dagen…
…något jag förr fick klämma in på kvällen efter jobbet.

Spårbyte

Även om bilden är vintrig: yllemössa, handskar och massor av snö – så har vi nu Vår. Vi har takdropp,  hönsen är ute hela dagarna, så snart kan vi hänga in vinterkläderna och träna på snöfri gårdsplan.


Vi har haft Ly1 som träningsmål, förutom då jakt för SAMPO – men igår fick Sampo byta spår. Han har tidvis haft besvär av sin artrostass, men aldrig visat det vid träning.
Förutom igår då vi tränade Inkallning, där hunden ska starta snabbt och hålla den farten ända fram.
Sampo gillar att jobba, så han tog i som vanligt – och haltade! Inte mycket, men i alla fall så tydligt så vi avbröt.
Vi får nu låta den sortens träning vila och återuppta Rallyträningen. I Rallyn ska hunden snurra gående vid sidan, så det är det vi tränar här på bilden.
Med publik 🙂
Rallyn är mer skonsam för lederna och för Sampo spelar det ingen roll vad vi tränar, bara han får sin Boll som belöning. Till sommaren hoppas vi kunna fortsätta med jaktträningen, då ju underlaget är mjukare där än på en hård gårdsplan.

LOVE får däremot fortsätta med sin Ly1 träning, så vi fortsatte med Linförighet: sakta.
Man ser på bilden att han är nästan på väg att sätta sig eftersom jag går så sakta; han är ju tränad att direkt göra så när jag stannar upp.
Han vet att godiset är i fickan och bollen i ryggfickan – och ändå väljer han att titta på mig. Ibland hör man att hundar som tränas med belöning, blir helt fixerade av godisfickan – men Love visar här att det inte alls är så. Även om han tidvis haft svårt att lämna duttandet mot min hand; något vi fått träna bort.

En så bra dag alltså och då detta med Pensionärsliv är ganska nytt för mig, så njuter jag fortfarande av att kunna träna hund mitt på dagen…
…något jag förr fick klämma in på kvällen efter jobbet.

Pensionärsliv i balans

Alla har vi hört talas om utbrändhet och det kanske mest förknippas med de som är ute i yrkeslivet. När man sedan blir pensionär, så ser man framför sig ett liv i perfekt balans: vi slipper stiga upp till väckarklocka, vi får äntligen göra allt det vi velat göra och vi får nu umgås med familjen och vännerna.
Men, nu börjar man prata om boreout, alltså motsatsen till burnout – och att det är något som kan drabba oss som inte jobbar nå mer. Det kan vara pensionärer, men också andra som valt att inte jobba heltid.

Som kostrådgivare har jag kommit i kontakt med den här gruppen, som inte bara är uttråkade – utan också börjar uppleva stress pga att livet är i obalans. Man har alltså inte för mycket att göra, utan tvärtom för lite.

Det här har gjort att jag omarbetat Hälsohjulet, som jag använder i min Kostkurs.
Uppgiften är samma, men uppdelning är ny.
Tänk ditt liv som ett hjul med olika delar och där delarna måste skapa balans, för att ditt liv ska rulla på bra.
De här delarna behöver vi alla, för att vi ska må bra:
1. Utveckling.
Några kallar det för utmaning, men vi som jobbat heltid i massor av år, kan vara lite trötta på begreppet ”utmaningar”. Däremot är det viktigt att vi fortfarande utvecklas.
2. Sociala kontakter.
Där ingår den närmaste sociala kontakten: familjen och vänner. Sedan de arbetskamrater vi hade – och som nu är borta.
3. Maten.
Hur regelbundet äter du?
4. Sömn.
Hur sover du?
5. Motion.
Hur mycket rör du dig i veckan?
6. Existensiella frågor.
Ser du någon mening med ditt liv?

Börja med att dela in ditt Hälsohjul i de 6 delarna, utifrån hur det ser ut i dag.
Fundera sedan på hur du skulle vilja ha det istället – och hur du skulle kunna balansera upp ditt liv.

För min egen del är nr 1 Utveckling mycket viktigt. Inte så att jag saknar mitt heltidsjobb, utan mer att jag nu äntligen kan göra det som utvecklar mig: träna hund.
Nu vet jag att alla inte älskar hundträning, men jag vet att vi alla behöver någon syssla/uppgift som utvecklar oss. Det kan vara vad som helst och behöver inte alls löna sig, eller bli bedömt. Men du måste känna att du lär dig något nytt och gärna också ställs inför ett problem du måste lösa.

Den här bilden visar så bra vad hundträningen ger mig: glädje. Och inte bara mig, utan jag tror LOVE tycker det här är lika kul som jag gör.


Hundträningen ger mig också möjlighet att planera; vilket jag gillar som gammal lärare och sedan få testa om vi klarar provet. Nu har vi ett lydnadsprov inplanerat i maj, så planering och träning är upplagt utifrån att vi ska klara det.
När man tränar 2 olika hundar, som jag gör, ställs jag inför många problem i hur jag ska kunna förmedla åt dem – hur just det här momentet ska utföras. Samtidigt som jag vill att de ska behålla glädjen i att jobba med mig.

Mina hundar tränas enbart med positiv förstärkning, där det rätta beteendet belönas och det felaktiga negligeras.
Här tränar vi halter och SAMPO sitter snyggt vid sidan, samtidigt som han sträcker sig mot godiset som snart plockas upp från fickan.

 

 

 

2. Sociala kontakter har förändras mycket under pandemitiden. Många har, kanske som jag, upptäckt att vi egentligen trivs bättre i små grupper på några få.
Andra däremot längtar till tider då de kan träffas i större sammanhang.
När vi lämnar vårt jobb, lämnar vi också ett socialt sammanhang och beroende på hur vi är som personer, får vi nu skaffa oss ett nytt socialt liv. Fast helt rätt är det förstås inte, för vi har ju haft kvar våra vänner även när vi jobbade, men vi tappar i alla fall den stora sociala gruppen vi varit inne i.
Sociala kontakter är viktigt och vi kan alltid försöka hitta nya kontakter utifrån en hobby:
Vi var några som skulle träffas för att starta upp vår odling, men har nu valt att pausa just den delen pga smittotrycket. I stället kommer vi dela fröerna mellan varandra och istället ha kontakt via whatsup.
Inte riktigt som vanligt, men ändå ett sätt att hålla kontakten till vi kan träffas fysiskt igen.

Extra kostträff

Så glad jag är då en kostelev kommer tillbaka, när vikten börjat gå upp igen!

– Glad.?! Men ska dom inte hålla vikten för evigt när dom gått hos dig..?
Så där tänker den som aldrig haft problem med att hålla normalvikt, medan vi andra vet att det är ett livslångt jobb att inte börja gå upp i vikt igen.

– Men, är det då värt det jobbet..? Alltså att vara normalviktig..?
– Absolut!  Att slippa övervikten är värt varenda försakelse!

I vanliga fall går kosteleverna en hel kurs på 10 träffar, men nu har några visat intresse för att bara gå en enstaka gång; kanske för att de är nyfikna på metoden eller också för att de gått kursen och nu behöver coachning för att fortsätta framåt.

Så denna snöiga lördag har jag suttit och utformat en Extra träff 🙂


På tal om jobb, så sitter detta anslag i mitt kök. En påminnelse om att ska man nå ett mål (skuldfri i mitt fall) så krävs det ett jobb för det.
Att bara önska att jag vore skuldfri (eller normalviktig, för den delen) är dömt att misslyckas från början…
…ska man lyckas med något, är det bara att kavla upp ärmarna – och börja JOBBA.

Att handla

Igår var min handlingsdag och som vanligt hade jag med min lista i telefon.
Jag har lite trott att alla människor har uppskrivet vad de ska handla, men har förstått att så inte är fallet.
– ”Men glömmer du inte mycket då..?” frågade jag en av de människorna och fick till svar att hon då kunde gå tillbaka för att komplettera.
Jag som bor långt utanför stan, kan inte bara gå tillbaka och det är ett skäl till att jag alltid skriver upp vad som saknas hemma.
Men det viktigaste skälet till mina listor, är ekonomi.
När jag vet vad som saknas, frestas jag inte av impulser som dyker upp under vandringen i butiken – utan styr mina steg mot den specifika hyllan.

Så här såg min handlingslista ut igår och den kan tyckas väldigt mager.
”Inge kött..?”
”Inge godis..?
Svar:
Kött köper jag nästan aldrig då jag har ren- och lammkött i frysen sedan höstens inköp. Fisk köper jag i 3 kilos förpackningar från Frisk Fisk.
Godis köper jag inte, men ibland lagar jag äppelpaj av svenska äpplen, så det får vara mitt godis.


Så här såg min kasse ut igår.
På listan stod ”Korv”, för jag var sugen på korvgryta. Jag letar alltid först i hyllan med rödmärkta varor och hittade ingen korv, men däremot rökt skinka. Så det blir skinkgryta istället, med purjolök och ICA morötter.
I hyllan fanns också rödmärkt fläsk och då hönsen nu värper riktigt bra, tänkte jag på fläskpannkaka – och köpte extra mjölk, Vanlig fet mjölk producerad i Norrbotten.

– ”Men är det inte tråkigt att alltid behöva tänka på ekonomin när man handlar..?”
Mitt svar är att det är det inte. Att handla kan väl inte vara något man gör som en kul aktivitet..? eller för att träffa folk..?

En vecka Fb fri

En vecka sedan Facebook och Instagram stängdes ner – och det har gått riktigt bra.
Enda gången jag saknar det är när jag vill veta vad som händer inom hundträningen, inte minst den roliga träningsgruppen jag var med i: Specialsök, där vi fick en utmaning varje vecka för att sedan lägga in den i Fb gruppen.


Men vi fortsätter förstås träna och det känns som att jag är mycket mer noggrann nu när jag enbart fokuserar på träningen – och inte hur det ska fotas/filmas.
Nu släpper jag inte igenom ”försök”, eller ”nästan” – utan det ska vara ordentligt. Det är lite som i skolan; det är inte svårare för en elev att skriva snyggt: på raden, jämnhöga staplar och med lagom mellanrum – än att skriva slarvigt. Jag har flera exempel på elever som börjat skriva snyggt och läsligt, bara de förstått att nu kommer endast det att godkännas. De har kanske inte alltid vara så glada över de ny reglerna, men ändå nöjda när de sett resultatet.
Det är nämligen inte svårare att vara ordentlig, än slarvig.
Vi har nu bland annat backat i – backandet. Hunden ska följa jämt vid vänstra benet och inget annat. Tidigare har hundarna klickats för all sorters backande, men nu avbryter jag direkt det blir fel. Till hjälp har jag en kant eller bräda som hjälper hunden att röra sig rakt bakåt. Den brädan, plus att vi backar ett steg i taget, gör att vi går framåt i vår träning.

Kaisa och Panda samsas nu riktigt bra och kan t.o.m. dela samma matskål. I början fick jag lägga ut maten på olika platser, så att lilla Panda skulle våga sig fram.
Panda har gått inomhus i ett stall, men har anpassat sig bra till utelivet. Hon ligger ofta uppe på en snöhög och kanske hon njuter av utsikten..?

Idag kom säsongens fröer och det är vårens höjdpunkt!
Nästa vecka ska fröerna ut i sina små krukor och sedan är det bara att vänta på att få plantera ut dem. I år har jag tänkt ha mina pallkragar högre upp; antingen på högställda lastpallar eller om jag får tag i ett bord att ställa pallkragarna på. Förra sommaren såg jag en sådan odling och det var så trevligt att gå runt pallkragarna och kunna nypa av en persiljekvist utan att behöva böja sig ner.
För att inte tala om när man ska rensa: att krypa på knä, är inte något man gärna gör.

Grattis SAMPO


Grattis SAMPO på 9 årsdagen!
Egentligen fyllde Du år redan 1 mars, men jag är ju hopplös på att komma ihåg födelsedagar; det får sedan vara människor eller djur.
Du kom till mig under en tid då jag hade så mycket annat för mig. Jag jobbade väldigt mycket och efter några år blev jag God man för ett par ungdomar från Afghanistan. Allt det gjorde att Du och Din träning fick stå tillbaka under flera år.
Till detta kom att Du var så annorlunda jämfört med den tidigare jaktlabben jag haft; Leo som var som ett yrväder. Du var redan som valp mycket mer försiktig, eller ”allvarlig” om man använder mänskliga termer. Du ville ha uppmuntran för att våga ta för Dig – och jag ville att Du skulle bete Dig som en äkta klickerhund: erbjuda fritt och villigt alla beteenden.
Vi hade alltså inte så lätt att hitta varandra, men jag har haft stor hjälp av Sandra med att förstå Dig. Hon sade varje gång jag pratade med henne:
”Tänk så mycket du lär dig, genom att vara tvungen att anpassa dig till Sampo!”

När jag slutade jobba och de afghanska ungdomarna blivit myndiga, så upptäckte jag Dig.
Jag tror inte alls Du hade haft ett dåligt liv före, men nu såg jag vilken enormt duktig hund Du var – och allt det gjorde att vi började träna för tävling.
Inom ett år klarade vi Nkl i jaktprovet, blev uppflyttad till Fkl i rallyprov och blev uppflyttad till Ly1 på första försök. Tre olika grenar startade vi i – och blev uppflyttade i samtliga.
Du älskar att jobba, vilket den här bilden visar:
Det är Loves tur att träna, men Du håller sig tätt intill för att vara beredd när det är Din tur.


Så vi hoppas kunna fortsätta träna inför prov, under flera år till.
Du är nämligen något så ovanligt, som en helt frisk hund. Dina leder är UA, Du har inga problem med allergier, utan det enda som nu kommer är lätt artros i tassarna. Det märks bara när det är riktigt kallt ute och vi har tagit en långpromenad.
Och med tanke på Dina tassar, är det än viktigare att nu hålla igen på maten. Jag vet att Du är nöjd med mig som Din ägare – MEN då det gäller detta med maten, tycker Du nog att jag ger Dig för små portioner…

Gratis aktiviteter

Vi har haft sportlov här och även om jag för länge sedan lämnat det schemalagda sportlovet, så är jag kvar i det tänket. Sportlovet var något man längtade efter som lärare, för då fanns inga studiedagar inplanerade utan även vi var helt lediga.
Då, var fokus på vad man ”skulle göra” – så här kommer nu mitt sportlov modell sparsamt pensionärsliv 🙂

Vårstädning
Vi som har rötter i Tornedalen, vi vårstädar våra hus. Åtminstone vi systrar frågar varandra nu på våren:
– ”Har du börjat vårstäda..?”
Vårstädning innebär att man torkar tak och väggar, plockar ut all porslin och torkar skåpet, rengör spis + rensar ut allt som inte används. När köket är städat, går man vidare i huset.
Nu kan man köpa speciella städmaterial, både i butiker och på sk hemförsäljning. Jag tackar alltid NEJ till sådana arrangemang och förlitar mig på billiga, effektiva hjälpmedel:
* Vanlig gul såpa, * Vanlig skurborste, * Hemvirkad torktrasa

Utomhusaktiviteter
Om man jobbar inomhus hela dagarna, vill man förstås UT när man är ledig.
Om man dessutom bor i stan, förstår jag att man vill ut i naturen för att njuta av tystnad och ett enklare liv.
Mina aktiviteter den här veckan har varit som de övriga veckorna: dagliga promenaden med hundarna, klyva och hämta in ved – och gå ut till djuren för att se till dem.

Sociala aktiviteter
Vi människor vill träffa andra; även under dessa pandemitider. Och kanske det är just under den här tiden, som vi upptäckt hur viktigt det är att träffa sina vänner.
I veckan hade jag besök av två tonårstjejer som hyrt en liten stuga nära mig under sportlovet. Vattnet hade tagit  slut, så de kom till mig för att fylla sina vattendunkar och senare på kvällen kom de över på kvällste.
Så även om man lever sparsamt, kan man bjuda vänner på mat – bara man ”vågar” tänka om kring det vi bjuder på. Vi satt flera timmar och ”bara” pratade, kring en kopp te, hembakat bröd, ost och skinka.
Kan det vara så att vi måste samlas kring överflödigt fikabord, eller någon aktivitet – om vi inte har något att prata om..? Eller om vi inte vågar öppna oss..?
Det enda som adderades hos mig, var elden i öppna spisen – den förhöjde trevnaden på ett enkelt, sparsamt sätt.

Hundträning
Så här ser veckans träningsplan ut. Jag gillar bilder, så den här enkla tavlan hjälper mig att hålla koll på träningen. Tavlan kommer från förrådet från överflödstiden och magneterna plockade jag ihop från olika lådor. Tänkte ett kort tid att jag borde köpa nya, enhetliga, magneter – men bestämde sedan att använda det jag hade och fick på så sätt mer liv på tavlan.

Så den här veckan har varit lika sparsam som tidigare, förutom ett inköp:
Nya kängor som Love här inspekterar. Lite kul att han hamnade på bilden, för mina gamla Blundstone kängor var nya när han kom hit som valp.
– ”Hur kommer du ihåg det..?”
Jo, valpen Love kunde inte låta bli att bita lite på flärparna – så de märkena hade jag kvar till kängorna kasserades nu 7 år efteråt.
De här kängorna är de absolut bästa för jobb på gården, eller också på träning ute på stan. Så de är värda sitt pris: 1 300 kr.

Panda

Nu är Panda här.
En ettårig Gotlandskanin som påminner i teckning om Marja; min andra kanin. Marja var en expert på att gräva sig ut och det blev tyvärr hennes avslut. Jag hittade gången hon grävt sig ut, en morgon när jag kom ut och kvar fanns bara Liisa som inte alls var lika duktig utbrytare.
Marja hittade jag aldrig och inte heller några spår efter henne.
Men nu finns alltså en ny kanin här.
Jag visste inte om jag skulle fortsätta med kaninhållningen, efter att Liisa tagits bort, men Hanna ställde den problemlösande frågan:
– ”Men du tycker ju om kaniner..?”
Så då började jag leta renrasiga Gotlandskaniner och hittade en uppfödare i Korpilombolo 20 mil härifrån. Och till och med transporten löste sig, genom en veckopendlare som tog med lilla Panda i sin bil.

Tänk vad lätt det gick att skaffa Panda; jämfört med att skaffa en jaktlabbevalp..?
Fast jag har inte helt lämnat tankarna på en valp, utan hoppas kunna få en till sommaren.

Idag är det Pandas andra dag i hägnet med Kaisa och hon vågar nu börja röra sig lite mer fritt. Första dagen jagades hon in i ett hörn, så fort hon gjorde försök att utforska sitt nya hem.

Kaisa tycker nog det är trevligt med en kompis och gör försök att närma sig den nya kamraten, men den nya vågar ännu inte riktigt lita på kontaktförsöken:
– ”Vill hon verkligen vara med mig och inte bara jaga iväg mig.?!”

När de har så stort hägn att vara i, brukar det gå bra att introducera en ny kanin. Så jag är trygg med att de snart kommer vara goda vänner.

Sociala medier

Idag har jag stängt ner både Facebook och Instagram.
Att använda sig av dessa två, är lite som att röka. Vissa klarar av att nyttja det med måtta, medan många är som mig: vi blir beroende!
Och lika lite som jag ville vara beroende av cigaretterna (och därför slutade röka), lika lite vill jag vara beroende av att ständigt lägga ut allt jag gör och genom det söka bekräftelse genom andras Gilla.

Jag har pratat mycket med Sandra om detta. Vi har tränat hund tillsammans långt före både Fb och Instagram och också gjort det bra.
Så varför har vi nu blivit så beroende av det?
Så beroende, så träningsupplägget styrs av vad vi skall lägga upp på Fb. Och tänk så mycket TID det tar; tid som åtminstone jag kan använda till – exempelvis träna hund. (utan att behöva tänka på hur det ska filmas och redigeras)
Sandra har lämnat Facebook långt före mig, så när jag nu meddelade henne att jag gjort samma, svarade hon:
– ”Välkommen till friheten!”