Publicerad i Personlig utveckling

Sociala medier

Idag har jag stängt ner både Facebook och Instagram.
Att använda sig av dessa två, är lite som att röka. Vissa klarar av att nyttja det med måtta, medan många är som mig: vi blir beroende!
Och lika lite som jag ville vara beroende av cigaretterna (och därför slutade röka), lika lite vill jag vara beroende av att ständigt lägga ut allt jag gör och genom det söka bekräftelse genom andras Gilla.

Jag har pratat mycket med Sandra om detta. Vi har tränat hund tillsammans långt före både Fb och Instagram och också gjort det bra.
Så varför har vi nu blivit så beroende av det?
Så beroende, så träningsupplägget styrs av vad vi skall lägga upp på Fb. Och tänk så mycket TID det tar; tid som åtminstone jag kan använda till – exempelvis träna hund. (utan att behöva tänka på hur det ska filmas och redigeras)
Sandra har lämnat Facebook långt före mig, så när jag nu meddelade henne att jag gjort samma, svarade hon:
– ”Välkommen till friheten!”

Publicerad i Hälsa

Hälsoliv

Hälsoliv..?
Vad är det?
Ja, många tänker att det är något aktivt som att träna eller delta i olika aktiviteter. Nu är förstås möjligheten att både träna och delta i olika aktiviteter begränsad, men förr kunde vi göra det.

Enligt mig är Hälsoliv även detta:
Ta en fika sittande på trappan – i arbetskläder och med en hund.

Kanske vi skulle må bättre av att syssla med vardagliga sysslor, varva ner hemmavid, uppskatta det vi har omkring oss – och ha en hund 🙂

Publicerad i Kaniner

Lisa.

Lilla Lisa har fått somna in.
Hon kom till mig för 5 år sedan, för att jag alltid velat ha en kanin och nu hade både tid och kanske mod att skaffa något som ”fjortisar” har.
Så uttryckte sig iaf en besökare:
– ”Har du skaffat kanin.?! Det gör ju bara fjortisar!”

Jag ville ha en lantraskanin och hittade en i Uppland – men hur skulle jag få hit henne..?
Jo, då har man hyggliga djurvänner (Anna Wiktoria) som erbjuder sig att ta med en liten kanin i bilen 🙂
Jag visste inte mycket om kaniner, förutom att jag inte ville ha henne i liten bur, som visserligen var godkänd, men så passiviserande. Dessutom ville jag ha en kompis åt henne, så efter ett tag kom Marja och sedan Kaisa. Alla gotlandskaniner.

Lisa skulle ha blivit sex år i maj, men i tisdag kom hon inte fram för att äta. Hon brukar alltid skutta fram när jag öppnar grinden till deras hägn, för att se vad jag har med mig – men nu gjorde hon inte det.
Jag hittade henne stilla i ett hörn, så jag tog in henne för att närmare kunna se hur hon mådde. Hon ville inte äta, så dan därpå ringde jag veterinär och fick komma in akut med henne. För en kanin är det livsviktigt att äta, så läget var verkligen illa. På kliniken visade det sig att hennes slemhinnor var bleka, så något var riktigt fel med henne.
Hon röntgades och det visade sig att hon hade någon form av stopp i magen. Vad det var kunde veterinär inte säga där, utan det fanns två; eller egentligen tre, alternativ.
Det första var att operera, med stor risk att hon skulle dö av det. Det andra var att försöka få igång magen med bl.a ricinolja, vilket också kunde göra att hon dog. Kaniner är känsliga för att sövas, vilket hade behövts för att behandla henne.
Det tredje var avlivning.
Så med tanke på Lisas väl, bestämde jag mig för det tredje alternativet.

Så nu är Kaisa ensam kvar.

Jag får nu se hur jag gör.
Antingen avslutar jag kanintiden, eller så letar jag efter en ny kompis åt Kaisa. Visserligen kan kaniner leva ensam, men jag är helt säker på att Kaisa skulle föredra en kaninkompis – framför ensamlivet.

– ”Vad kostade det hela..?”
Det kanske någon undrar, åtminstone jag ville veta vad behandlingen av Lisa skulle kosta. Man ska absolut behandla sina djur när de är sjuka, men jag tycker också det finns en ekonomisk gräns för när det är försvarbart att fortsätta behandla.
Ja, det kostade 4 000 kr.
Nu när jag har koll på min ekonomi, kunde jag lätt göra ett överslag och tänka:
”Okey, det finns pengar för det i Valpkontot. Som inte blev av…”

Publicerad i Vardag

Känsla för snö

Min känsla för snö, är tudelad.
Fördelen med all denna snö, är att den kan isolera huset – om man skottar upp högar kring väggarna. Det gör jag nu när jag har tid, för det tar tid att underhålla snöhögarna. Värmen som läcker ut inifrån, gör nämligen att det bildas en lucka mellan yttervägg och snövall – och den luckan måste skottas igen.
En annan fördel är att snön kommer smälta och då ge ett tillskott till grundvattnet. Även det bra, då min brunn tidvis har sinat.

Men annars ger snön mest jobb.

Mitt lilla växthus har än så länge stått emot snötrycket och hoppas den klarar sig till sommaren. Då ska den nämligen flyttas till trädgårdslandet, där den hamnar mer i sol. Förra året fick jag många fina, frodiga tomatplantor – men inga tomater. De som kan mer än jag, trodde det kunde bero på att det var för lite sol.
Där kommer också växthuset vara skyddat för snöras från taket.

Snöhögen går upp till holken, så hade jag inte rensat den i höstas hade jag lätt kunnat klättra upp till holken nu.  Snön i snöhögarna är kompakt, så det är lätt att kliva i den.

Så här ser vägen ut till hönshuset, eller kanske det mer är en ”gång”..?
Att skotta snö är tungt och många gånger tålamodsprövande. Så här kan det vara för oss som bor här uppe och förlitar oss på egen muskelkraft:
På kvällen skottar man hela gården, så den är fin och ren från snö. Man går in, nöjd med sig själv och känner riktigt hur muskelmassan växer. På morgonen vaknar man av att samma gård, nu är täckt av ett tjockt lager – snö…
…och man får alltså börja om med samma procedur.

Så snön påverkar oss här uppe på många sätt och den gör också att vi alltid har något att prata om:
– ”Har du varit ute och skottat..?”
– ”Kom ni ut med bilen..?
osv…

Publicerad i Hund

Nya planer

”Nya planer”, låter som att det är något positivt, men att tacka Nej till valpen var verkligen inte något positivt.
Jag har stått på intresselista till två jaktlabbekullar, utan att få en valp. Jaktlabbar är populära nu, så efterfrågan är stor och uppfödaren får förstås välja vilka de säljer valparna till. Nu fick jag i alla fall erbjudande om en valp, då uppfödaren fått ett återbud – och blev så glad. Den valpen verkade vara precis det jag letar: aktiv och social med en bra start hos uppfödaren.
Nu varade den glädjen bara i tre veckor, för när jag skulle hämta valpen – med tåg och buss, så hade Coronasmittan ökat och jag bestämde mig för att inte riskera att bli smittad.
Verkligen inte lätt beslut att ta, men kändes helt rätt då vi ska ”undvika onödiga resor”.

Märkligt att man kan sakna en valp man inte ens träffat..?
Kanske beror det på att det är länge sedan jag köpt en valp och att jag nu har mer tid till att både förbereda och ta hand om valpen?
Tråkigt var det i alla fall.

Mina två hundar här hemma får förstås fortsätta träna och vårt första delmål är start i Lk 1 och Ökl Jakt för Sampos del.
Dessutom tränar vi Specialsök genom Brukshundklubben här i stan och följer deras veckoutmaningar. Just att ha nya träningsutmaningar varje vecka håller igång träningslusten och gör också träningen roligare.
Så tänkte att det måste jag ju kunna överföra till min Lydnadsträning – och har utformat Träningsplanering Lydnad.
Varje planering innehåller 5 moment från Lk1 + transporter mellan momenten. Nu tränar vi inomhus, så allt blir mycket mer komprimerat, men vi får ändå en känsla av att gå ett lydnadsprogram.

Så denna sista vecka i februari, har våra planer både grusats (ingen valp) och fått ett uppsving (roligare lydnadsträning)

Publicerad i Mat

Hembakat bröd

Hembakt bröd; det är överlägset all köpebröd och sedan så enkelt, så alla kan klara av det.
Mitt grundrecept ser ut så här:
1 pkt jäst
3 dl mjölk, eller fil
1 lit ljummet vatten
I msk salt
1 dl sirap
+ lite rågmjöl och sedan resten vetemjöl.
Jag gör degen i maskin och när degen släpper kanterna, då vet jag det är nog med mjöl.
Låter det gå länge i maskin, så att brödet blir riktigt segt och sedan får det jäsa till dubbel storlek.
Idag bakade jag ut den som limpor, som fick jäsa i formar – innan det gräddades längst ner i ugnen på hög värme.

Jag har inte räknat på kostnaden för 3 hembakade limpor, jämfört med köpta, men är säker på att man spar mycket pengar på att baka själv.
– Ja, men det tar ju tid..?
Jo, det gör det förstås. Men under tiden den jäser, kan man ju göra något annat och likaså vid gräddningen: ställ timern på 45 min och sedan sköter ugnen jobbet.

Så ikväll bestod fikat av två mjukmackor med hemgjord Bregott och ost.
Bregott gör jag av 1 paket smör + 2 dl rapsolja + 1 msk flingsalt. Allt rörs ihop med elvisp och sedan har man ett gott alternativ till köpes Bregott.

Publicerad i Handarbete

Nytt örngott

Att själv sy sina örngott, är bra för både ekonomin och självkänslan. Det kostar nästan ingenting om man redan har tyget i skåpet och till det handvirkad spets. Spetsen har storasyster virkat på 60 talet och då hon själv inte använt allt, fick jag en del. Tyget köpte jag för flera år sedan till något projekt, som sedan blev vilande. Här har jag använt vitt tyg, men örngott kan man sy av nästan vad som helst: kanske en vacker duk som inte används..?
– Men jag är ju inte så duktig på att sy..?
Då svarar jag att ett örngott klarar de allra flesta av, då det bara är raka sömmar. Det här örngottet är lite mer avancerat med infälld spets, men även ett enklare örngott gör att självkänslan stärks:
– Tänk att jag kunde sy det här själv..!

Så här fäller man in spets: man syr på spetsen direkt på tyget – för att sedan klippa upp i mitten och vika in. När man syr är det viktigt att ha strykbräda och strykjärn i närheten. Om man stryker alla sömmar – innan man syr – så får man mycket finare sömmar.
Här har jag strykt båda invikningarna med riktigt varmt järn och då behöver man bara nålar på några ställen. Att sy över knappnålar, ger lätt ryck i sömmen – så nåla sparsamt.


Och så här fint blev det.
Men, allt skapande kräver TID – och jobbar man heltid, så finns lite tid och energi för att skapa.
Men, nu är det här en blogg för oss som har mycket TID – så därför kommer förslag på vad man kan göra själv och man vill leva sparsamt 🙂

Publicerad i Hund

Valp planering

Jag planerar för valp och eftersom det är 7 år sedan jag hade valp, så har jag fått repetera upplägget för valpägande.
Varje familj är unik och får lägga upp hundägandet utifrån sina förutsättningar – så här kommer mitt upplägg 🙂

1. De vuxna hundarna får gilla läget.
Det är få äldre hundar som gillar valp så där väldigt mycket, eller man kan tycka det är kul ett tag – men en livlig valp, kan fresta på tålamodet.
Jag kräver inte att varken Sampo eller Love, ska älska valpen från första stund, men de måste acceptera att den nu ska bo här.
– Hur gör man då det..?
Ja, jag talar om att nu bor valpen här och han måste få röra sig fritt. Tycker de att det blir för jobbigt, får de hoppa upp i deras fåtölj. Det valpen måste lära sig är att var och en äger sin egen matskål och att man alltså inte kan dyka ner i någon annans, när ens egna mat är slut. Den inlärningen brukar hundarna sköta själva.

2. Är man valp får man stanna hemma, när de äldre hundarna rastas.
Jag brukar kasta ut lite kattfoder på golvet, när valpen ska bli kvar hemma. Så fort valpen börjat leta maten, går vi ut och även om förstås valpen registrerar det – så brukar det gå bra. Så gott som alltid har vi kommit tillbaka och funnit valpen i bädden, ofta med något trygghetsföremål – som en av mina skor.
Efter ett tag börjar valpen förknippa bilden av att vi är på väg ut, med godisletande – och det blir lättare och lättare att lämna honom.

3. Leksaker.
Jag brukar inte köpa speciella ”leksaker”, utan använda det jag vet valpar gillar och anpassa dem. Skor är en stor favorit, så jag använder avlagda skor, tar bort metalldelar – och har en favoritleksak som dessutom är bitvänlig.
– Men börjar då inte valpen bita på alla skor..?
Nej. Jag tror valpar kan skilja på olika skor, iallafall har mina lärt sig att skor som ligger på skohyllan är inte leksaker. Råkar valpen ta en av dem, byter jag bara ut den mot leksaksskon.
Av en gammal skinnjacka, får man många fina leksaker; som exempelvis en ärm där man klippt bort foder och eventuella metallspännen.
Sedan finns det mycket annat i ett hem – som inte är leksaker; som exempelvis veden i vedkorgen. Jag brukar inte plocka bort det, utan leka bytleken istället: vedklabbe mot leksaksskon.
Hos mig är boll en belöning, men ofta lyckas hundarna plocka upp en boll från träningsväskan – och då får det bli en leksak.
Alla leksaker förvaras i en speciell korg och även om leksakerna oftast ligger utspridda i huset, så plockar jag ihop dem flera gånger varje dag.

4. Höns och annat roligt.
Höns brukar vara väldigt svårt – att låta bli att jaga 🙂 Då menar jag inte jakt i mening att ta död på hönan, utan mer att springa efter. Jag kan förstå att det är enormt svårt att låta bli att fara efter en höna som kacklande flaxar iväg – men det måste man lära sig om man ska bo hos mig
Jag har lyckats få polarhunden Loggi att låta bli hönsen, så det kommer garanterat gå bra även med en jaktlabbevalp.
Som vi all uppfostran, så börjar det med att jag äger förbudet.
– Vad menar du..?
Jo. Jag måste tro på det jag säger, oavsett om det är mina grundskoleelever eller min hund. Bara det att jag är övertygad om vikten i det jag säger, gör att mitt kroppsspråk blir mer bestämt – och det blir mer tyngd i det jag säger. Jag behöver alltså inte använda speciella ”ledarskapsövningar”, utan bara att jag tror på det jag säger.

5. Träning.
Många köper valp, bara för ”sällskap” – men så är det inte för mig. Jag köper en valp som är träningsvillig, men vet av erfarenhet att mycket kan hända som gör att planerna får skrinläggas. Jag har haft både jaktlabbar och schäfrar som haft stora ledbesvär och fått somna in i förtid.
Men; som sagt: jag planerar för träning av valpen. I första hand planerar vi för jakt- och lydnadsprov och jag har redan hans egen Grundfärdighetspärm klar.
Ibland hör man att man ska vänta med träning av en valp, men jag tänker tvärtom. Mycket kan man grundlägga redan med en åttaveckorsvalp, så vi planerar starta direkt vi kommer hem.

Så. Nu börjar vi mentalt bli klar för valp 🙂 och ser fram emot att få börja om med en ny liten individ.

Publicerad i Handarbete

Grön Vårmatta

Nu finns en ny Vårgrön matta i Vävstugan.
Det är en matta vävd i kypert med smala ränder av yllegarn och stränggarn.
210 cm x 85 cm. 
1 400 kr (ink moms)

Tvättråd:
Dammsug helst inte en trasmatta, då det lätt rispar upp trasorna. Ta ut den och skaka istället.
Tvätta den i en balja, eller badkar – det är det mest skonsamma för mattan:
Fyll baljan med vatten + tvättmedel, lägg i mattan – och trampa ren den.
Vänd mattan och byt vatten. Skölj och lyft upp, den nu tunga mattan, och låt det mesta av vattnet rinna av – innan du baxar upp den på en torkställning; exempelvis ett altaanräcke.
Själv tvättar jag mina mattor på sommaren, då jag kan vara ute på gården. Mellan tvättarna, skakar jag dem utomhus, i snö om det går – och de håller sig fina ett helt år.

Publicerad i Kläder

Kul med kläder

– Hur gör man med kläder, om man tycker det är kul med kläder – och samtidigt vill leva sparsamt..?

Jo! Man använder det man redan har och syr om – och här kommer ett exempel från dagens kreativa klädprojekt 🙂
Den här röda Busnel tröjan köpte jag på secondhand för flera år sedan. Som alla märkeskläder, är den här i bra kvalité och nästan i nyskick. Jag köper endast secondhand av rent ylle, bomull eller linne; alltså inget av syntetmaterial.
Trots både märke och kvalité, så har jag aldrig riktigt trivts i tröjan – kanske beroende på att ärmarna varit så snäva. Så idag klippte jag bort ärmarna…

…sydde band i ärmhålen – och fick nästan en ny tröja.
Nu är den mycket mer användbar, då den kan varieras med olika tröjor under – och den sitter bättre.
Förutom att jag sparade pengar genom att inte köpa nytt, så är det så roligt att få skapa sina kläder.
Även om det bara är att ta bort ärmarna från en tröja.

 


Men det är inte bara kläder som kan omskapas.
De här stövlarna köpte jag under den förra tiden, så att de var så dyra, hade ingen större betydelse. De här stövlarna ser man hos välklädda jaktkvinnor när de startar på prov med sina labradorer. De är samma kvinnor som bär keps och kavaj av engelsk tweed.
Trots att stövlarna är fina, så är de väldigt opraktiska. I och med att de inte har någon dragkedja, är de svåra att ta på.
Nå, nog om kritiken.
Hos mig har de mest värmt skohyllan, så nu var det dags att göra något mer vettigt av dem.
Jag behövde ett par nya gårdskängor, alltså skor som är lätta att ta på när jag ska ut till hönsen, eller hämta in ved – så idag tog jag fram den vassaste kniven och skar av skaften. Lite osäkert kändes det, för skorna var ju ”så dyra och fina” – men nu har jag nya, praktiska gårdskängor.

Skaften är nu kvar och jag tänkte att man kanske skulle kunna använda dem till något..?
En liten axelväska..?
Få se vad det blir. Än så länge ligger de i skåpet med annat som kan återanvändas.