Publicerad i Handarbete

Vävhuset öppnar – Instagram #vavhuset

Idag klippte jag ner en del av väven. De två nedersta vävarna blir Ripsmattor som jag kommer sälja och tygerna överst kommer bli handukar till köket.
Det är en så positiv känsla att få klippa ner tyger som kommer bli något att använda, så jag funderade på vem jag skulle kunna få dela den känslan med…
…om man inte väver, är det svårt att riktigt förstå handarbetets glädje – men jag har ju systrar som både väver och syr.
Så ringde Syster och när jag beskrivit den speciella känslan, sade hon:
– ”Men tänk på farmor Maria som vävde allt till hemmet!”
Lite ställd blev jag, för det var mycket länge sedan farmor vävde och jag har aldrig ens träffat henne – men så var det förstås förr: Kvinnorna vävde det tyg de behövde.

Tanken med den här varpen, var att det skulle bli bastuhanddukar.
Och än så länge är en handduk klar.
Jag kommer inte ha tålamod att väva flera handdukar, för det är ganska enahanda.
Däremot kommer jag göra varpen smalare och sedan väva kuddar, väskor och annat kul.

 

 

 

 

Sedan har jag ju mina vass jag plockade i höstas, så de kommer jag använda till något.
Jag får påminna mig att vävningen är min hobby, som ska vara omväxlande och energigivande.
Det är inget jobb som måste göras.

Publicerad i Mat, Personlig utveckling

Varför äter du..?

Varför äter vi?
Först kan det ju tyckas som en helt onödig fråga; då det naturliga svaret är:
– ”För att jag är hungrig!”
Men; om det vore så enkelt skulle inte hälften av alla i Sverige vara överviktiga och genom det ha olika problem/sjukdomar.

Så tillbaka till frågan: Varför äter vi?

1. För att vi är hungriga.
Som bilden av min frukost. Jag äter för att jag fastat sedan kvällen före och behöver fylla på energi.
I Sverige behöver ytterst få gå hungriga, så många känner sällan av hunger och tänker kanske inte ens på att det är därför vi ska äta.
Det här ätandet är det minst problematiska.

2. För att det är gott.
Här har vi ett annat frukostbord som äts för att det är gott. Det här serveras på hotell och äts därför sällan. Just för att det skiljer sig från hårdmackorna under vardagen, smakar det här speciellt gott och ska också njutas till fullo.
Inga förbud alltså utan välj precis det du vill.
Det här ätandet är också planerat och något man ser fram emot, så njutningen blir därför dubbel.
Inte heller det här ätandet är problematiskt, utan vi äter av det goda som bjuds i gott sällskap.

3. För att döva känslor

Att äta är stressreducerande, så det är egentligen inte alls så dumt att börja äta, när man känner någon form av stress. Och stress är så mycket mer än att ha ”mycket-att-göra”. Stress är oftare det som händer i kroppen när vi utsätts för negativa känslor, alltså det som brukar kallas för ”inre stress”.
Men; att börja äta varje gång man känner sig ledsen, uttråkad, arg, trött + alla andra känslor vi kan ha – det är inte bra i längden!
Först och främst ger det garanterat en övervikt, eller ett jojobantande utifrån känsloläget just då.
För det andra ger det en obalans i känslolivet (jo, jag hör hur flummigt det låter!)
Jag tar ett praktiskt exempel:
En kvinna blir kritiserad för något hon gjort. Inte alls utskälld, utan mer ifrågasatt för sitt handlande. Istället för att bemöta kritiken – och stanna i negativa känslan, så stiger hon upp och går direkt till skåpet för att börja äta Ballerina kex. Och säger inget.
Den negativa känslan av att bli kritiserad, åts alltså upp och hamnade inne hos henne.
Hur hade hon kunnat göra?
Först erkänna att hon blev ledsen/sårad/besviken och sedan prata om det. Alltså låta känslan gå ut, istället för inåt.
Enligt min erfarenhet som kostrådgivare, så är det här ätandet det mest problematiska – och också svårast att komma till rätta med.
Inte omöjligt, men det kräver mod och uthållighet att lämna känsloätandet.

Vill du ha hjälp med ett felaktigt ätande, så kontakta mig. Du kan boka ett enskilt pass, för att se om det passar dig.

Publicerad i Vardag

Vintersysslor


Snön kom hastigt, men inte ”lustigt”. Jag skulle gladeligen kunna vara utan snö hela året.
Med snön kom kylan, så en stor del av min tid går till att elda i vedspisen. I år låter jag veden ligga kvar i sina säckar, istället för att kasta in i vedboden och lyfter bara undan skynket när veden ska in. Många av klabbarna är för grova för min lilla spis, så jag får utmärkt träning då jag klyver dem.
När jag jobbade, strömmade värmen ur mina element – samtidigt som elräkningarna steg…
…men nu är det vedvärme som gäller.


Idag kom också mitt första rådjur på besök. Fast det är förstås inte mina djur, men de måste ha i minnet var jag bor, för direkt snön kommer – kommer de till min gård.
Förra året var ett jobbigt år för rådjuren med all snö, så tufft så t.o.m. ett djur dog nedanför huset. Vi får hoppas det inte blir så i år, utan att hon får behålla  hullet till nästa vår.

Publicerad i Arbete, Hund

Se framåt

– ”Vad har man att se fram emot, när man inte jobbar..?

Och då menar jag ett heltids tillsvidarejobb, för ”jobbar” gör jag förstås även nu: städjobbet 2 timmar/veckan, sfvuppdraget för två barn och handledning av kosteleverna.
Men jag har inget jullov, inga intressanta studiedager, inget utvecklingssamtal att se fram emot, utan nu får jag själv ”hitta-på-nåt”.
Och jag tror det är viktigt att ha något som drar tiden framåt; alltså något att se fram emot.
Annars blir man lätt sittande och fokuserar på vädret, våldet i samhället, eller valet i USA. Inget av de tre kan ju jag påverka, så hellre engagera sig i det jag kan göra något åt.

Den här hösten ser jag fram emot detta:

Julmarknaden i Piteå i december.
Det är jättekul att fundera på vad jag ska ha med mig och har redan flera idéer i huvudet: broderade julkort, necessärer, kuddar och mattor.

Det är inte så lång tid kvar till december, så det gäller att väva på och nu när jag lämnat ”måstet” om att väva 16 meter bastuhanddukar, så är det riktigt roligt att plocka fram alla härligt röda mattrasor.

Rallyprov

2:a och delad 3:e plats på Rallyprovet (Nkl) i januari.

Den här årstiden ligger hundträningen lite nere, men vi tränar i ridhuset och även på Bruksis klubbstuga en del. Det som håller igång vår träning, är prov. Vi är anmälda till ett prov i Kalix och planerar sedan starta här hemma i Kiruna i januari. 
Rally är inte så lätt, som man först kan tro, så vi får ligga i om vi ska uppnå samma goda resultat som i vår debut i januari. Nu har vi inte det som mål, men däremot vill vi absolut ha ett godkänt resultat med oss.
Sampo är också anmäld till ett praktiskt jaktprov och det är något väldigt speciellt; det är svårt att träna inför det här uppe hos oss, men bara att få vara med på ”riktig” jakt, är stort för mig och Sampo. 

Valp


Men kanske det mest spännande är att jag står i kö för en jaktlabbevalp efter de här stolta blivande föräldrarna!
Valpningen beräknas till v 44 och blir det då över en valp till mig, så kommer den hit lagom som julklapp.
Det är sex år sedan jag köpte en valp och då jag nu har så mycket mer TID, så ser jag fram emot att börja träna en helt ny individ.

Så. Det är ganska mycket trevligt att se fram emot – även om man inte har kvar sitt lärarjobb på gymnasiet…

 

 

Publicerad i Arbete

”Har du tid..?


Jag pratade i veckan med en vän som hade några år kvar till pension. Eller ”några”; hon hade inte ens fyllt 60 år, så än skulle hon få jobba på.
Under den här Coronatiden hade hon fått prova på att vara ledig, då hon först varit permitterad och sedan sagt upp sig själv – för att nu börja på ett nytt jobb.
Vi pratade om detta att ”ha TID”; hur kan den upplevas så olika? Vi har ju alla 24 timmar varje dygn..?

För mig är det här första hösten som pensionär, fast egentligen är inte det rätt beskrivet, för jag började ta ut min pension redan som 62 åring och fortsatte sedan att jobba på olika skolor en del – fram till den här hösten.
Det jag uppskattar mest med det här nya livet;  är att ha TID.
TID är min främsta resurs, samtidigt som inkomsten har blivit min minsta resurs och den insikten har tagit ett tid att acceptera. Eller egentligen insåg jag ju det när första pensionen kom på kontot, men det var svårare att anpassa utgifterna till inkomsten.
Plus och minus var alltså tvunget att gå ihop.


Vad gör jag då med TIDEN? eller vad kan man göra som inte kräver en heltidslön?
* Tar en lång frukost
Så här dukar jag numera varje morgon och jag har god tid att dricka mitt te och fundera ut vad den här dagen har att bjuda på.
MEN; att sitta kvar vid köksbordet och låta frukostteet ersättas av förmiddagskaffet – det tror jag inte är en hälsosam idé. Som väl är, har jag hundar som måste rastas – så jag måste ut varje dag, i alla väder, efter min frukost.
Hundarna, hönsen och kaninerna har fått sin mat, före jag intar min – så hundarna ligger i vänteläge medan jag dricker mitt te.

* Finstyckar en hel ren

Tidigare i höst köpte jag en grovstyckad ren och kom hem med bl.a två sådana här stekar.
Min första tanke var att be någon finstycka allt och alltså betala för det, men just p.g.a. den mindre inkomsten fick jag tänka om…
…kunde jag månntro göra det själv?
Jag pratade med en av mina bröder som jagar och fick uppmuntran av honom. En av mina systrar, som är sjukgymnast, sade att ”Det är precis som ditt eget lår; alltså samma muskelpaket. Tänk så”.
Det tog mig lite emot att tänka finstyckning i termer av människa, men hon hade helt rätt: muskelpaketen är lika hos oss.
Så jag lyckades ta ut alla delar ur låret och kvar blev endast benen.
En av de som erbjudit sig att finstycka, ringde mig och frågade hur det gått och jag svarade:
– ”Jo, det gick jättebra! Min främsta resurs är ju nu TID och den gör att man klarar nästan vad som helst.”


3. Improviserar små resor
Vissa pensionärer gör långa resor kors och tvärs överallt; eller de gjorde för nu gör Coronan att man snällt får stanna hemmavid.
Själv har jag ingen lust med det, mycket beroende på att jag inte kan lämna höns och kaniner allt för länge – men däremot gillar jag att fara iväg för någon dag när jag kan ta med hundarna.
I höstas har jag varit ett par gånger hos syster i hembyn, där vi t.o.m. har ett eget litet hus att bo i. De resorna kunde jag göra mitt i veckan, utan att behöva vänta på ledighet – och sådana resor ryms väl i en liten budget.
Igår ringde en vävande väninna och frågade om inte jag skulle vara med på en julmarknad. Det skulle nämligen hon och efter att ha funderat ett tag; anmälde jag mig. Något sådant skulle jag inte kunnat göra när jag jobbade och eftersom jag hoppas kunna sälja något, så finansieras den resan.

Så. TID är något vi fått att använda, men jag tror vi måste vara aktiva med att fylla den.

Publicerad i Hund

Köpa valp

Den här bilden är från mitt senaste valpköp. Love, en av de gula labbarna, kom till flocken för drygt 6 år sedan.
Jag har sedan det börjat leta en ny jaktlabbevalp + att jag ibland får frågor från blivande valpköpare om vad man ska tänka på – så därför kommer här några VALPKÖPARPRINCIPER.

1. Valpen ska vara finansierad.
När man letar valp på Blocket, så kommer det ofta upp erbjudanden om lån. Dessutom skriver många säljare att de inte är öppna för ”avbetalning” – så alltså är det inte ovanligt att man lånar till valpen.
Det är inte fel att ta lån till stora inköp som hus, men att köpa valp på lånade pengar är inte något jag rekommenderar.

2. Köp SKK registrerad valp.
Köp alltså en renrasig valp.
”Varför det.?! Blandraser kan vara minst lika friska och fina!”
Absolut – och jag kan förstå om en tjuvparning resulterar i valpar, men att gå ut med nya ”raser” och sälja dem för 20 000 – 30 000 kr, är helt ofattbart. Eller egentligen är det mer ofattbart att någon köper en sådan valp!
Skälet till att köpa en reggad valp, är att du kan följa valpens föräldrar och få se vad du får med dig i valpen. Ibland ser man en lång lista på vad ”valpen får med sig”: koppel, vattenskål och annat som är mycket lätt att skaffa sig. Dessutom betonas att ”valpen är nästan rumsren”, vilket också är helt oväsentligt i långa loppet. Jag har aldrig haft en vuxen hund som inte blivit ”rumsren”.
Det som däremot är mycket viktigare att ha med sig, är bra mentalitet.

3. Köp en valp från välmeriterade valpar.
– ”Men vi ska inte tävla med valpen..?”
Nej, men meriter är en kvalitetsbeskrivning av vad du får. Med meriter menar jag:
* Ledresultat, även om man inte kan meritera sig till okey höfter och armbågar.
En valp kan få belastade leder, trots att ingen av föräldrarna har det – men att börja köpet med en valp som har med sig det; det är ingen bra idé.
Så kolla föräldrarnas ledresultat och ev. tidigare valpkullar med samma föräldrar.
* Provresultat, för ett resultat på jakt-, lydnads, eller rallyprov – säger ganska mycket om hunden. Den måste ha ett bra psyke för att kunna prestera under viss påfrestning och den måste vara åtminstone ganska frisk.
3. Köp aldrig en reserverad valp!
Det här är den absolut viktigaste principen, för rädsla är väldigt ärftligt och mycket svårt att träna bort. Dessutom kommer denna reservation göra hundägandet till en ständig påpasslighet – och så ska det inte vara att ha hund.
Om hunden till det har skärpa, så blir det än värre. Alltså en rädd hund, som väljer försvar istället för att dra sig undan. Båda hundarna mår dåligt, men den första kan dessutom skapa problem för ägaren.
Nu är det tyvärr så att även vissa jaktlabbar, har reservation och även skärpa. Jag har haft en sådan på enskild träning och det var ingen trevlig upplevelse, med det var än värre för den hundägare som ska leva med den hunden i vardagen. 
Så när jag nu letar valp och pratar med uppfödare, så är det det första jag frågar:
”Finns det reservation i valpens gener?”
Ledstatistik och meriter kan jag ju läsa mig till själv, men om inte hunden har gjort ett MH eller Bhp, så kan man inte läsa sig till det.
En 8 veckors valp ska direkt komma fram till en främmande person för att hälsa, så gå inte på att valpen är ”blyg” när den drar sig undan och att ”det kommer växa bort”!

Att ha hund, är något jag rekommenderar ALLA – men det gäller att tänka rätt, före köpet…

 

 

Publicerad i Personlig utveckling

”Har du balans i ditt liv..?”

”Det känns nu som att hälsohjulet är i balans. Så här hade jag velat ha det jämt!”
Så skrev en av mina kostelever och förutom att det förstås var kul att höra det, så säger det så mycket om detta att ha livet i balans. Alltså att vi känner när det är bra.

Ett annat samtal jag hade för ett halvår sedan var med en person som till det yttre, hade allt för ett lyckat liv. När vi pratat ett tag kom det fram att personen kände en oklar stress, som inte kunde ledas till nåt speciellt.
Jag frågade då personen om hon hade balans i livet och svaret kom snabbt:
– ”Nej.”
Även här kände personen att det inte var bra.
Så jag tror de flesta av oss känner när livet inte är i balans, även om vi inte direkt kan peka på vad det är som tynger. Men inte bara att vi känner när det inte är i bra, utan minst lika mycket att vi känner som min kostelev sade: ”Så här hade jag vilja ha det jämt!”

Vad är det då som skapar obalans?
Utifrån min lilla erfarenhet så är det två delar: 1. Förväntan och 2. Sociala kontakter.
Och då ska man först säga att stora livshändelser som dödsfall, arbetslöshet, eller sjukdom – förstås gör att livet svajar.
Men tillbaka till Förväntan och Sociala kontakter.
1. Förväntan upplever jag som en stor orsak till att man inte riktigt trivs med livet. Det kan vara andras förväntan på hur man bör leva i just det sammanhanget man befinner sig i; i den familjen, i den släkten, på den arbetsplatsen, i den kompisgruppen.
Nu har vi ju den familj eller släkt vi har, eller vi är på det jobbet vi är och kan inte bara lämna allt bara för att vi upplever orealistiska förväntningar på oss. Det vi kan göra är att försöka acceptera den egna personligheten och det vi vill göra. Bara det, gör att vi får styrka att stå emot förväntningar från andra. Och när vi har accepterat oss själva, så är det lättare att befinna sig i alla olika miljöer.

Det kan också vara lika mycket egna förväntningar som stör balansen. Ska man vara duktigast, populärast i alla sammanhang – så kommer det till slut, sluta med dåligt mående. Även här måste man tänka på vad man egentligen vill göra och vilken nivå det där görandet ska ligga på.

2. Sociala kontakter är det andra som kan upplevas problematiskt och som också har med förväntan att göra. Och det här har inte bara att göra med hur många kontakter man har, för du kan vara hur social som helst och ändå känna att du inte riktigt får den djupa, meningsfulla kontakten.
Är du fast i andras förväntningar på hur man bör vara och leva, då går energin till det – och det blir inte mycket kvar till ett öppet möte den andra.
Men det kan också vara att man upplever isolering och ensamhet. Alltså att man inte har några vänner eller sociala kontakter; eller iaf inte nog många. Risken med det tänkandet är, att man lätt hamnar i självömkan: ”Ingen vill vara med mig..!”
Har man hamnat där, kan man följa en enkel regel: Var sådan så att andra vill vara med dig: intressera dig för andra, ge förslag på aktiviteter, eller bjud hem vänner.

Så hur har allt detta med Hälsohjulet att göra?
Jo, det är egentligen inte så stora saker som behövs för att livet ska komma i balans och med ”stora” menar jag delar som mer pengar, finare hus, eller andra yttre förändringar.
Mycket går att balansera upp inifrån; genom att jag tänker om – och nytt.

Vill du boka en enskild träff i Kostkursen: Hälsohjulet – välkommen att ta kontakt via mail eller telefon 🙂

Publicerad i Hund

Hundträning på ny nivå

Som alla våra följare vet, så har vi återstartat träningen och då den målinriktade formen. Vi har förstås tränat i flera år, men det har varit utan ”mål och mening”.
Nu har vi hittat träningsglädjen och också en ny inspiratör: SWDI. Jag har deltagit i ett par av deras webbinarier som varit enormt bra – och relativt billig fortbildning om man vill få en knuff framåt.
Ikväll ska jag deltaga i deras valpwebbinarie, för jag hoppas kunna få hem en ny jaktlabbevalp i vinter.

Det jag tagit med är strikta progressionsplaner – och det har gett resultat.
Nu planerar jag noga varje träningspass och har sökt en metod att göra det. Jag har hela planeringen skriven på dokument som förvaras i pärm, men det är bökigt att ta med pärmen ut på träningsplan.
Så jag har testat att ha planeringen i mobil, eller skriven på löst papper som jag har i fickan, men den här metoden har jag nu fastnat för…
…white-board tavla!

 

Två exempel från dagens träningspass:
SITTA KVAR och RUNDA.

Så vår träning är verkligen uppe på en ny nivå och det har också gjort att det blivit roligare.
Vi har två delmål i höst:
Ly 1 om två veckor och sedan Fkl Rally i slutet av oktober och just detta att ha delmål, är viktigt för att ge mening med träningen.

Publicerad i Handarbete, Hem

Arbetarbostad

Nu börjar mitt boende likna en ”arbetarbostad”, d.v.s. en bostad där man arbetar.
Tidigare då jag jobbade heltid som lärare och sedan höll hundkurser på fritiden, var hemmet mer en plats där jag landade för att byta kläder, äta och vila (ibland).
Men det är inte helt lätt att tänka annorlunda kring hur ett s.k. ”vardagsrum” ska se ut.
I mitt varpar jag nu mina vävar…

…och ställer sedan in den skrymmande, men fina varpstolen – i ett ledigt hörn.

Där ska den få stå åtminstone hela vintern, för jag planerar väva massor: först nu står bastuhanddukar på tur.

 


Här ligger varpflätan och väntar på att förskedas.


Tidigare hade jag ett speciellt gästrum, som stod tomt den mesta tiden. Nu är det mitt arbetsrum med allt material framme som inspiration – och gästsängen står hopfälld mot väggen. Lite trångt blir det kanske för gästen, men tänk att få sova i en kreativ miljö..?

När jag tänker på hur de flesta utnyttjar sina boenden (och som även jag gjort) – så förvånas jag över alla rum som står tomma. De är förstås inte tomma på riktigt, för ofta är det fullt med möbler – men vad gör man i dessa rum..?
Sitter det bara människor utspridda där; alla med varsin telefon i handen..?

Jag tror vi skulle klara oss med mycket mindre boenden och ändå skulle vi få plats med olika aktiviteter.
Om vi bara vågade tänka om…

Publicerad i Hund

”Stanna hemma…

…vid minsta symtom.”
Har varit lite förkyld de senaste dagarna och hade det varit som förr, hade jag inte tänkt så mycket på det utan kanske både jobbat och startat på prov.
Men nu är det andra tider – så vi stannar hemma.
Märklig tid det här, då vi inte bara måste tänka på vårt eget mående utan också på att mitt lite dåliga mående, kan göra att andra blir rejält sjuka…
…vi måste alltså stå tillbaka för andras välmående – och det kanske inte är så vanligt..?

Hade varit så roligt att få prova hundarna i respektive klass, för vi har tränat så målmedvetet inför provet och hade samtidigt tänkt ha en minisemester i Piteå.

Men, men; nu väntar Love på att vi ska ut – så vi börjar dagen med det.