Publicerad i Arbete

”Har du tid..?


Jag pratade i veckan med en vän som hade några år kvar till pension. Eller ”några”; hon hade inte ens fyllt 60 år, så än skulle hon få jobba på.
Under den här Coronatiden hade hon fått prova på att vara ledig, då hon först varit permitterad och sedan sagt upp sig själv – för att nu börja på ett nytt jobb.
Vi pratade om detta att ”ha TID”; hur kan den upplevas så olika? Vi har ju alla 24 timmar varje dygn..?

För mig är det här första hösten som pensionär, fast egentligen är inte det rätt beskrivet, för jag började ta ut min pension redan som 62 åring och fortsatte sedan att jobba på olika skolor en del – fram till den här hösten.
Det jag uppskattar mest med det här nya livet;  är att ha TID.
TID är min främsta resurs, samtidigt som inkomsten har blivit min minsta resurs och den insikten har tagit ett tid att acceptera. Eller egentligen insåg jag ju det när första pensionen kom på kontot, men det var svårare att anpassa utgifterna till inkomsten.
Plus och minus var alltså tvunget att gå ihop.


Vad gör jag då med TIDEN? eller vad kan man göra som inte kräver en heltidslön?
* Tar en lång frukost
Så här dukar jag numera varje morgon och jag har god tid att dricka mitt te och fundera ut vad den här dagen har att bjuda på.
MEN; att sitta kvar vid köksbordet och låta frukostteet ersättas av förmiddagskaffet – det tror jag inte är en hälsosam idé. Som väl är, har jag hundar som måste rastas – så jag måste ut varje dag, i alla väder, efter min frukost.
Hundarna, hönsen och kaninerna har fått sin mat, före jag intar min – så hundarna ligger i vänteläge medan jag dricker mitt te.

* Finstyckar en hel ren

Tidigare i höst köpte jag en grovstyckad ren och kom hem med bl.a två sådana här stekar.
Min första tanke var att be någon finstycka allt och alltså betala för det, men just p.g.a. den mindre inkomsten fick jag tänka om…
…kunde jag månntro göra det själv?
Jag pratade med en av mina bröder som jagar och fick uppmuntran av honom. En av mina systrar, som är sjukgymnast, sade att ”Det är precis som ditt eget lår; alltså samma muskelpaket. Tänk så”.
Det tog mig lite emot att tänka finstyckning i termer av människa, men hon hade helt rätt: muskelpaketen är lika hos oss.
Så jag lyckades ta ut alla delar ur låret och kvar blev endast benen.
En av de som erbjudit sig att finstycka, ringde mig och frågade hur det gått och jag svarade:
– ”Jo, det gick jättebra! Min främsta resurs är ju nu TID och den gör att man klarar nästan vad som helst.”


3. Improviserar små resor
Vissa pensionärer gör långa resor kors och tvärs överallt; eller de gjorde för nu gör Coronan att man snällt får stanna hemmavid.
Själv har jag ingen lust med det, mycket beroende på att jag inte kan lämna höns och kaniner allt för länge – men däremot gillar jag att fara iväg för någon dag när jag kan ta med hundarna.
I höstas har jag varit ett par gånger hos syster i hembyn, där vi t.o.m. har ett eget litet hus att bo i. De resorna kunde jag göra mitt i veckan, utan att behöva vänta på ledighet – och sådana resor ryms väl i en liten budget.
Igår ringde en vävande väninna och frågade om inte jag skulle vara med på en julmarknad. Det skulle nämligen hon och efter att ha funderat ett tag; anmälde jag mig. Något sådant skulle jag inte kunnat göra när jag jobbade och eftersom jag hoppas kunna sälja något, så finansieras den resan.

Så. TID är något vi fått att använda, men jag tror vi måste vara aktiva med att fylla den.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s