Publicerad i Mat, Personlig utveckling

Varför äter du..?

Varför äter vi?
Först kan det ju tyckas som en helt onödig fråga; då det naturliga svaret är:
– ”För att jag är hungrig!”
Men; om det vore så enkelt skulle inte hälften av alla i Sverige vara överviktiga och genom det ha olika problem/sjukdomar.

Så tillbaka till frågan: Varför äter vi?

1. För att vi är hungriga.
Som bilden av min frukost. Jag äter för att jag fastat sedan kvällen före och behöver fylla på energi.
I Sverige behöver ytterst få gå hungriga, så många känner sällan av hunger och tänker kanske inte ens på att det är därför vi ska äta.
Det här ätandet är det minst problematiska.

2. För att det är gott.
Här har vi ett annat frukostbord som äts för att det är gott. Det här serveras på hotell och äts därför sällan. Just för att det skiljer sig från hårdmackorna under vardagen, smakar det här speciellt gott och ska också njutas till fullo.
Inga förbud alltså utan välj precis det du vill.
Det här ätandet är också planerat och något man ser fram emot, så njutningen blir därför dubbel.
Inte heller det här ätandet är problematiskt, utan vi äter av det goda som bjuds i gott sällskap.

3. För att döva känslor

Att äta är stressreducerande, så det är egentligen inte alls så dumt att börja äta, när man känner någon form av stress. Och stress är så mycket mer än att ha ”mycket-att-göra”. Stress är oftare det som händer i kroppen när vi utsätts för negativa känslor, alltså det som brukar kallas för ”inre stress”.
Men; att börja äta varje gång man känner sig ledsen, uttråkad, arg, trött + alla andra känslor vi kan ha – det är inte bra i längden!
Först och främst ger det garanterat en övervikt, eller ett jojobantande utifrån känsloläget just då.
För det andra ger det en obalans i känslolivet (jo, jag hör hur flummigt det låter!)
Jag tar ett praktiskt exempel:
En kvinna blir kritiserad för något hon gjort. Inte alls utskälld, utan mer ifrågasatt för sitt handlande. Istället för att bemöta kritiken – och stanna i negativa känslan, så stiger hon upp och går direkt till skåpet för att börja äta Ballerina kex. Och säger inget.
Den negativa känslan av att bli kritiserad, åts alltså upp och hamnade inne hos henne.
Hur hade hon kunnat göra?
Först erkänna att hon blev ledsen/sårad/besviken och sedan prata om det. Alltså låta känslan gå ut, istället för inåt.
Enligt min erfarenhet som kostrådgivare, så är det här ätandet det mest problematiska – och också svårast att komma till rätta med.
Inte omöjligt, men det kräver mod och uthållighet att lämna känsloätandet.

Vill du ha hjälp med ett felaktigt ätande, så kontakta mig. Du kan boka ett enskilt pass, för att se om det passar dig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s