Lisa.

Lilla Lisa har fått somna in.
Hon kom till mig för 5 år sedan, för att jag alltid velat ha en kanin och nu hade både tid och kanske mod att skaffa något som ”fjortisar” har.
Så uttryckte sig iaf en besökare:
– ”Har du skaffat kanin.?! Det gör ju bara fjortisar!”

Jag ville ha en lantraskanin och hittade en i Uppland – men hur skulle jag få hit henne..?
Jo, då har man hyggliga djurvänner (Anna Wiktoria) som erbjuder sig att ta med en liten kanin i bilen 🙂
Jag visste inte mycket om kaniner, förutom att jag inte ville ha henne i liten bur, som visserligen var godkänd, men så passiviserande. Dessutom ville jag ha en kompis åt henne, så efter ett tag kom Marja och sedan Kaisa. Alla gotlandskaniner.

Lisa skulle ha blivit sex år i maj, men i tisdag kom hon inte fram för att äta. Hon brukar alltid skutta fram när jag öppnar grinden till deras hägn, för att se vad jag har med mig – men nu gjorde hon inte det.
Jag hittade henne stilla i ett hörn, så jag tog in henne för att närmare kunna se hur hon mådde. Hon ville inte äta, så dan därpå ringde jag veterinär och fick komma in akut med henne. För en kanin är det livsviktigt att äta, så läget var verkligen illa. På kliniken visade det sig att hennes slemhinnor var bleka, så något var riktigt fel med henne.
Hon röntgades och det visade sig att hon hade någon form av stopp i magen. Vad det var kunde veterinär inte säga där, utan det fanns två; eller egentligen tre, alternativ.
Det första var att operera, med stor risk att hon skulle dö av det. Det andra var att försöka få igång magen med bl.a ricinolja, vilket också kunde göra att hon dog. Kaniner är känsliga för att sövas, vilket hade behövts för att behandla henne.
Det tredje var avlivning.
Så med tanke på Lisas väl, bestämde jag mig för det tredje alternativet.

Så nu är Kaisa ensam kvar.

Jag får nu se hur jag gör.
Antingen avslutar jag kanintiden, eller så letar jag efter en ny kompis åt Kaisa. Visserligen kan kaniner leva ensam, men jag är helt säker på att Kaisa skulle föredra en kaninkompis – framför ensamlivet.

– ”Vad kostade det hela..?”
Det kanske någon undrar, åtminstone jag ville veta vad behandlingen av Lisa skulle kosta. Man ska absolut behandla sina djur när de är sjuka, men jag tycker också det finns en ekonomisk gräns för när det är försvarbart att fortsätta behandla.
Ja, det kostade 4 000 kr.
Nu när jag har koll på min ekonomi, kunde jag lätt göra ett överslag och tänka:
”Okey, det finns pengar för det i Valpkontot. Som inte blev av…”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: