Publicerad i Handarbete, Hem

Arbetarbostad

Nu börjar mitt boende likna en ”arbetarbostad”, d.v.s. en bostad där man arbetar.
Tidigare då jag jobbade heltid som lärare och sedan höll hundkurser på fritiden, var hemmet mer en plats där jag landade för att byta kläder, äta och vila (ibland).
Men det är inte helt lätt att tänka annorlunda kring hur ett s.k. ”vardagsrum” ska se ut.
I mitt varpar jag nu mina vävar…

…och ställer sedan in den skrymmande, men fina varpstolen – i ett ledigt hörn.

Där ska den få stå åtminstone hela vintern, för jag planerar väva massor: först nu står bastuhanddukar på tur.

 


Här ligger varpflätan och väntar på att förskedas.


Tidigare hade jag ett speciellt gästrum, som stod tomt den mesta tiden. Nu är det mitt arbetsrum med allt material framme som inspiration – och gästsängen står hopfälld mot väggen. Lite trångt blir det kanske för gästen, men tänk att få sova i en kreativ miljö..?

När jag tänker på hur de flesta utnyttjar sina boenden (och som även jag gjort) – så förvånas jag över alla rum som står tomma. De är förstås inte tomma på riktigt, för ofta är det fullt med möbler – men vad gör man i dessa rum..?
Sitter det bara människor utspridda där; alla med varsin telefon i handen..?

Jag tror vi skulle klara oss med mycket mindre boenden och ändå skulle vi få plats med olika aktiviteter.
Om vi bara vågade tänka om…

Publicerad i Hund

”Stanna hemma…

…vid minsta symtom.”
Har varit lite förkyld de senaste dagarna och hade det varit som förr, hade jag inte tänkt så mycket på det utan kanske både jobbat och startat på prov.
Men nu är det andra tider – så vi stannar hemma.
Märklig tid det här, då vi inte bara måste tänka på vårt eget mående utan också på att mitt lite dåliga mående, kan göra att andra blir rejält sjuka…
…vi måste alltså stå tillbaka för andras välmående – och det kanske inte är så vanligt..?

Hade varit så roligt att få prova hundarna i respektive klass, för vi har tränat så målmedvetet inför provet och hade samtidigt tänkt ha en minisemester i Piteå.

Men, men; nu väntar Love på att vi ska ut – så vi börjar dagen med det.

 

 

Publicerad i Hund

Provstart; snart

Så här ser min Provtavla ut.
Där fyller jag i hundarnas resultat sedan hösten 2019 då vi började träna seriöst. Jag fyller också i vilka prov vi planerar starta i, så nu närmast står Jaktprov och Rallyprov på tur.
Tavlan hänger så jag ser den när jag sitter och planerar träningen, så både den + rosett och medalj – ger inspiration till vår träning.
Men; nu tänkte jag skriva om varför jag startar på prov.
Jag har haft en väldigt kluven inställning till prov och tävling – och mest då ”tävling”. Alltså att gradera folk utifrån prestation. Nu ser jag det som att vi prövas utifrån bestämda mål – och inte så mycket att vi tävlar om att bli bäst; även om det var roligt när ex. Love fick ett 1:a pris på lydnadsprovet här i höstas.
Under den aktiva Arctos Hundskoletiden tränade jag på ett annat sätt, men efter det har träningen mest varit ett tidsfördriv.

Hur ser jag då prov?
Vi tar det kommande Jaktprovet som exempel. Love i Nkl och Sampo i Ökl – och för båda är det debut i sina respektive klasser, men jag har lite mer erfarenhet med mig. Jag startade nämligen i Ökl med Leo för sådär 6 år sedan.
1. Jag får enskild handledning för 500 kr.
Det kostar nämligen så mycket att starta på ett Jaktprov och för det får jag någon som leder mig genom olika stationer. Om man tänker på hur mycket jobb det är med ett enkelt träningspass, så är det här billigt för så mycket.
Det kanske inte är riktigt rätt att beskriva det som ”handledning”, för varken provledare eller domare säger ju åt mig hur jag ska lösa alla uppgifter, men det är iaf någon som tänkt ut hela träningspasset. När man tränar själv, är det stor risk att nivån ligger statiskt och att man faktiskt inte utvecklas så mycket. När jag nu går ett prov som annan lagt upp, prövas jag utifrån andra kriterier – och det är värt mycket. Det kan jag nämligen ta med i vidare träning.
2. Jag får en utvärdering av hur vi ligger till.
Jag är ju inte Jaktprovsdomare, men däremot har jag prövat och bedömt elever i över 30 år och vet att uppskatta en professionell bedömning. Jaktprovsdomarna har med sig en stor erfarenhet av att se ekipage jobba, så jag ser fram emot att få en bedömning av hur vi ligger till i respektive klass.
Sedan inser jag att även domarna är människor (liksom lärare) och kan bedöma/betygssätta lite olika beroende på vad man tycker är speciellt viktigt, men deras vilja är garanterat att göra en så rättvis bedömning av mig och hundarna, utifrån kriterierna.
3. Jag får en struktur i vår träning.
Förr; när jag ”bara tränade lite av varje”, så var det mycket lite utveckling i träningen. Vi tränade på samma nivå och många gånger visste vi inte ens varför vi tränade det vi gjorde.
Nu när jag har prov som mål, blir träningen mycket mer effektiv och även roligare. Så här tror jag det är med det mesta vi gör här i livet; vi måste ha en plan som både utmanar och utvecklar oss. Annars lessnar vi snabbt.
Nu har vi alltså jaktprovet inplanerat och när det är gjort, pausar vi den träningen och fokuserar på Fkl Rallyträningen inför provet i slutet av oktober.

Så när hundägare säger: ”Jag vet inte vad jag ska träna!” – så brukar jag säga att träna inför provstart. Om man absolut inte vill starta, eller är för nervös, så kan man iaf ha provupplägget som mall i träningen.

– ”Men; är du adrig nervös inför provstart.?!”
Jo! När jag och Sampo startade i Nkl förra hösten, var jag jättenervös. Men på något sätt är det också en utmaning; alltså att kunna gå in i den omtalade ”bubblan” med hunden och försöka stänga ut domare och övriga funktionärer.
Och; Jaktprov är speciellt nervöst på många sätt. Hunden jobbar långt ifrån dig och går alltså inte att styra lika lätt som om den går vid vänstra sidan. Dessutom är jaktsituationen en sådan enorm dragning för en jaktlabbe! Ingen av mina hundar, sitter som spända fjädrar när vi ska in på ex. Rallyplan – men när de ser en skytt som går före + vatten; då är de som laddade kanoner! Och den energin måste man kunna styra, så att inte kanonkulan far iväg utan tillåtelse.

Vi återkommer med rapport efter provet 🙂

 

Publicerad i Hund

Nytt arbetsår

 

Nu ser vi fram emot ett nytt arbetsår och eftersom jag levt med läsår i drygt 30 år, så fortsätter jag med tanken att ett nytt arbetsår börjar på hösten.
Skolan har jag lämnat, men jobbar ändå med lite annat: jag städar ett kontor en dag/veckan, jag är godman för några barn och sedan handleder jag elever som vill gå ner i vikt.

Det jag har TID för nu, är att träna hund och inte bara att träna dem, utan jag får planera deras träning för att sedan prövas vid prov. Just det gillar jag; att få planera inför ett mål och sedan få testa om vi uppnått målet. Det är lite som förr i skolan; jag hade kursmålet framför mig, fick fundera på hur jag skulle lägga upp undervisning för eleverna och testade till slut deras kunskaper.

Hundarnas träning startade på riktigt förra hösten och då menar jag just att vi jobbade mot ett Mål:
Vi skulle uppnå Elitnivå.
Jag hade också utformat delmål och ett av dem var att starta på alla prov som erbjöds här i stan. Vi behövde nämligen massor av träning i att prestera under press och bedömas, för mesta träningen hade vi haft på gården utan varken press eller bedömning.
Nu, ett år efter, så har vi uppnått flera delmål:
* Vi har startat på samtliga prov här i stan.
* Båda hundarna är uppe i Ly1.
* Sampo är uppe i Ökl Jakt.
* Båda är uppe i Fkl Rally.

Nu har vi Jaktprov kvar den här säsongen, så det tränar vi inför varje dag.
Ikväll var vi ute och lade ut ett sökfält med 8 dummys, som får ligga till under natten. Imorgon får Sampo söka under morgonpromenaden, för att sedan upprepa det hela till Love.

Före det, hade jag handlett en av mina kostelever och vi hade pratat om att ”ha nåt att göra”. Ska man  nämligen ändra sitt ätbeteende, måste man börja göra nya saker som alternativ till ätandet och när man står där och funderar på vad man ska göra; kan man tänka så här:
”Vad har jag tyckt om att göra under långa perioder..?”
Det kan man satsa på!

Så är det iallafall för mig: hundar och hundträning har jag alltid kommit tillbaka till.

 

Publicerad i Mat, Motion

”Hur går det för dom..?”

– den frågan får jag ofta av intresserade och med ”dom” menas  mina kostelever.
Så här kommer två fantastiska resultat!

Kvinna 35 år
Startade med 90 kg 23 mars – och flera misslyckade bantningsförsök bakom sig.
Idag, 4 aug, väger samma kvinna 70,3 kg. En viktnedgång på ca 20 kg och, som hon själv beskriver, utan några större problem eller besvär.
Hennes målvikt är 63 kg och det beräknar hon nå kring 23 sep. Så på ett halvår har hon då gått ner ca 30 kg – och återigen; utan att det känts som en jobbig diet.
I samma takt som vikten gått ner, har energin och orken gått upp; så att hon nu kan hänga med på det familjen gör och t.o.m. återtagit en gammal kär (och saknad) träning: jogga!
Hon fortsätter gå kurs hos mig till målvikt.

Man 45 år
Startade 29 maj med 96 kg och en känsla av uppgivenhet inför att någon gång återigen vara normalviktig. Även han har flera misslyckade försök bakom sig, så det är inte underligt att känna hopplöshet.
Hans delmål var 90 kg, för då skulle han för första gången på många, många år – fara ut och jogga. Något han gjorde när han var normalviktig.
Det delmålet nådde han i mitten av juli och efter att ha köpt nya joggingskor, for han ut på den efterlängtade joggingturen.
När 10 veckors kursen var slut, vägde han 88 kg, en viktnedgång på 8 kg. Alltså i snitt 1kg/vecka. Även han beskriver resan mot normalvikt, som relativt enkel. Vissa saker har han förstås fått ta bort, men han har fått fortsätta äta god mat och aldrig gått hungrig.
Hans målvikt är 80 kg och beräknar nå den i mitten av oktober.
Han väljer att boka uppföljningsträffar om och när det behövs.

Så; även du som har flera misslyckade försök bakom dig – det går att nå hälsa och normalvikt!
Maila mig. margaretakauppi@gmail.com, eller ring 070 – 529 93 64 – för en första kontakt.
Du kan endast boka första träffen, för att sedan bestämma hur du vill fortsätta.

Publicerad i Mat, Personlig utveckling

Gratis rådgivning

”Övervikt är inte ett matproblem; utan ett beteendeproblem.”

En av mina elever har gått ner 20 kg (!) genom att just ändra beteendet kring sitt ätande – så metoden fungerar och ger bättre hälsa som bonus 🙂

Under resten av juli bjuder jag på 30 min gratis rådgivning via Skype.
Välkommen att ta kontakt!

Publicerad i Personlig utveckling

Uppstyrd fri tid

IMG_3259
Den här fågeln gjorde jag under realskoletiden på bildlektionen och nu sitter den på gården: stilla och säkert.

Den är ett märkligt samband mellan att vara uppbunden via scheman/planer/strukturer – och att ha fri tid.
Här kommer 2 exempel från levande livet:
1. Veckoschemat
Mina hälsoelever följer ett strikt veckoschema där varje måltid är noga inplanerat + en daglig promenad på 30 minuter. Det finns alltså inte mycket plats för att fritt äta allt som frestar, eller att välja promenad när lusten infaller.
Just nu har jag 3 elever på gång och en av veckoträffarnas uppgift är Hälsovinster. D.v.s. hitta vinsterna med att ha strukturerat upp sitt ätande – och att ha gått ner i vikt.
En av eleverna beskrev så bra vad som hänt med henne:
”Jag har mycket mer tid nu, trots att inget förändrats i mitt liv – förutom att jag börjat på kursen. Tidigare började jag nästan varje dag med att tänka att nu ska jag ta tag i min övervikt (kring 30 kg) och jag tänkte också på vad jag inte skulle äta. Sedan hände nåt som gjorde att jag föll – och då kändes det som nu kan jag ju fortsätta äta. Det hade ju redan gått fel. Sådär höll det på medan vikten gick upp och självkänslan gick ner.
Nu är det helt annorlunda!
Först och främst för att jag gått ner nästan 15 kilo och det gör förstås att jag orkar fysiskt mycket mer. Men största skillnaden är jag inte behöver tänka så mycket på mitt ätande; för det står ju på schemat – och jag kastas inte så mellan alla känslor: bestämma sig för att tag i övervikten och misslyckandet.
Jag har därför mycket mer tid nu, trots att jag följer ett så strikt schema :)”

2. Hundträning
Jag har haft hund i nästan hela mitt vuxna liv och eftersom jag i grunden är en aktiv person, har jag gillat att träna med dem.
Vissa tider har jag haft dålig koll på träningen och ursäktat det med att ”nu ska vi vara fria och bara träna det som är kul!”
Men egentligen har det varit dålig träning utan varken mål eller struktur.
Och när något är mållöst och ostrukturerat, ger det lätt besvikelse och frustration – och så har vår träning varit många gånger. Plus att den gett mig dåligt samvete, då jag märkt hur  mycket mina hundar längtat efter att få göra nåt.
Nu när träningen är uppstyrd med tävlingsmål och dagliga planeringar, så märker jag att vi har fått så mycket bättre kontakt, plus att jag fått mer tid.
Jag vet när jag ska träna och också vad. Hundarna kan alltså lämnas ifred efter morgonpromenaden, jag kan syssla med annat – till vårt träningspass infaller.

Så. Det är en myt att det är friheten som ger alla positiva känslor och upplevelser.
Och då menar jag förstås inte frihet på ett högre plan; alltså att kvinnor kan klä sig som de vill, att vi kan umgås med vem vi vill och att vi får tycka och tänka fritt.
Jag menar den vardagliga uppstyrda tiden. Den mår vi bara bra av.

IMG_8927
En annan fågelbild. Den här gången från fria domherrar: Den övre är en unge som tigger mat från hannen… …så inte ens han är helt fri just då.
Publicerad i Motion

Träff 4. Motion

320@80I veckoschemat ingår att varje dag ta en 30 minuters promenad.
Alltså inte när man har lust och solen skiner, utan VARJE dag.
”Varför är det så viktigt..?”
Jo! Först och främst förstås för att det är bra att röra på sig. Men minst lika viktigt är att det får eleven att strama upp sin vardag…
…och inte bara leva efter första bästa impuls.
Och alla säger att detta lilla har betytt så mycket: några har fått en helt egen tid för reflektion, andra har fått med sin partner och genom det fått gemensam tid och för ytterligare några har denna dagliga promenad gett lust att börja jogga.

Det kan inte nog betonas: Hälsa här helhet…

Publicerad i Personlig utveckling

Träff 3. Fritid

Skärmavbild 2020-07-11 kl. 20.50.21Fritid kan också skrivas som fri tid och det är just den formen vi jobbar med i Hälsokursen.
Det är inte helt ovanligt att ha sin vakna tid helt inbokat i olika aktiviteter. När man först tittar på det, kan man tolka det som en ”aktiv och engagerad person” – och aktiv är den iallafall.
Däremot finns inte mycket tid för fria aktiviteter; alltså sådant som bara dyker upp helt oplanerat: En kompis som vill ta en promenad..? Ett oplanerat besök..?

Men. Sedan finns den andra gruppen som upplever att det finns inget som egentligen intresserar en, eller kanske det finns intresse – men ingen ork att tag i sin situation.
Ofta upplever man att det är just övervikten som hindrar en från att göra det man förr gjorde; som att exempelvis jogga.

Det här jobbar vi med under Träff 3.
Några får träna sig i att kapa bort alla måsten från sin fritid, för att få tid till att reflektera och umgås med sina vänner. Och att vara med sin familj, utan tidspress.

Andra får träna på att hitta något som verkar lockande; vilket kan vara lite svårt om man varit inaktiv under flera år. Då brukar en öppning vara att tänka tillbaka till sin aktiva tid (för det har alla haft). Vad var det som var roligt då? Kan något av det återupptas?

På måndag kommer Träff 4 🙂

Publicerad i Mat

Träff 2. Hälsohjulet

Skärmavbild 2020-07-10 kl. 19.25.06

 

För att en cykel ska rulla fram jämt och rakt, måste hjulen vara i balans. Om inte; blir färden vinglig och ostadig – och i värsta fall kan den leda till dikeskörning.
För att vardagen ska rulla på fint, måste de olika delarna som ingår i en vardag – också vara i balans.
Och det här Hälsohjulet kommer in.

Vid andra träffen jobbar vi med Hälsohjulet och syftet är att eleven ska börja reflektera över sin vardag och sitt mående. Hälsa är nämligen så mycket mer än vad vi äter. En balanserad vardag innehåller bl.a tid till återhämtning och att vi har något att göra som ger mening och utmaning.
Delarna i Hälsohjulet kan se olika ut, beroende på vem som äger den och de här delarna brukar jag ha med när jag träffar mina vuxna Hälsoelever:
1. Jobb/Uppdrag/Projekt
2. Hem och Familj
3. Fri tid (obs fri och tid. Det ska alltså vara något som är lekfullt och fritt)
4. Mat och Ätande (skälet till att Mat och Ätande är med som en egen del, är att just detta upptar så stor del hos den överviktiga. Man tänker mycket på sin övervikt och hur man ska förändra ätandet, så att man kan gå ner i vikt)

Första uppgiften blir att göra ett Nuläge över Hälsohjulet och det görs enklast genom att hjulet delas in i olika delar.
När det är gjort får eleven fundera på hur ideal fördelningen mellan de olika delarna, skulle se ut. De flesta elever vill att Mat och Ätande skulle få mycket mindre del och att Fritiden skulle få ta en del av den tiden.
Det är ofta så att övervikten har hindrat en från att göra sånt man förr tyckte om att göra. Och då gäller det att hitta just det, för det kan vara ett mål att sträva mot.

Hälsohjulet sparas nu, för att i slutet av kursen åter tas fram. Jag brukar då fråga eleven om det är bättre balans i vardagen nu – och alla har, utan undantag, svarat att vardagen fungerar mycket bättre nu.

Imorgon kommer nästa del.