Publicerad i Arbete, Hund

Se framåt

– ”Vad har man att se fram emot, när man inte jobbar..?

Och då menar jag ett heltids tillsvidarejobb, för ”jobbar” gör jag förstås även nu: städjobbet 2 timmar/veckan, sfvuppdraget för två barn och handledning av kosteleverna.
Men jag har inget jullov, inga intressanta studiedager, inget utvecklingssamtal att se fram emot, utan nu får jag själv ”hitta-på-nåt”.
Och jag tror det är viktigt att ha något som drar tiden framåt; alltså något att se fram emot.
Annars blir man lätt sittande och fokuserar på vädret, våldet i samhället, eller valet i USA. Inget av de tre kan ju jag påverka, så hellre engagera sig i det jag kan göra något åt.

Den här hösten ser jag fram emot detta:

Julmarknaden i Piteå i december.
Det är jättekul att fundera på vad jag ska ha med mig och har redan flera idéer i huvudet: broderade julkort, necessärer, kuddar och mattor.

Det är inte så lång tid kvar till december, så det gäller att väva på och nu när jag lämnat ”måstet” om att väva 16 meter bastuhanddukar, så är det riktigt roligt att plocka fram alla härligt röda mattrasor.

Rallyprov

2:a och delad 3:e plats på Rallyprovet (Nkl) i januari.

Den här årstiden ligger hundträningen lite nere, men vi tränar i ridhuset och även på Bruksis klubbstuga en del. Det som håller igång vår träning, är prov. Vi är anmälda till ett prov i Kalix och planerar sedan starta här hemma i Kiruna i januari. 
Rally är inte så lätt, som man först kan tro, så vi får ligga i om vi ska uppnå samma goda resultat som i vår debut i januari. Nu har vi inte det som mål, men däremot vill vi absolut ha ett godkänt resultat med oss.
Sampo är också anmäld till ett praktiskt jaktprov och det är något väldigt speciellt; det är svårt att träna inför det här uppe hos oss, men bara att få vara med på ”riktig” jakt, är stort för mig och Sampo. 

Valp


Men kanske det mest spännande är att jag står i kö för en jaktlabbevalp efter de här stolta blivande föräldrarna!
Valpningen beräknas till v 44 och blir det då över en valp till mig, så kommer den hit lagom som julklapp.
Det är sex år sedan jag köpte en valp och då jag nu har så mycket mer TID, så ser jag fram emot att börja träna en helt ny individ.

Så. Det är ganska mycket trevligt att se fram emot – även om man inte har kvar sitt lärarjobb på gymnasiet…

 

 

Publicerad i Arbete

”Har du tid..?


Jag pratade i veckan med en vän som hade några år kvar till pension. Eller ”några”; hon hade inte ens fyllt 60 år, så än skulle hon få jobba på.
Under den här Coronatiden hade hon fått prova på att vara ledig, då hon först varit permitterad och sedan sagt upp sig själv – för att nu börja på ett nytt jobb.
Vi pratade om detta att ”ha TID”; hur kan den upplevas så olika? Vi har ju alla 24 timmar varje dygn..?

För mig är det här första hösten som pensionär, fast egentligen är inte det rätt beskrivet, för jag började ta ut min pension redan som 62 åring och fortsatte sedan att jobba på olika skolor en del – fram till den här hösten.
Det jag uppskattar mest med det här nya livet;  är att ha TID.
TID är min främsta resurs, samtidigt som inkomsten har blivit min minsta resurs och den insikten har tagit ett tid att acceptera. Eller egentligen insåg jag ju det när första pensionen kom på kontot, men det var svårare att anpassa utgifterna till inkomsten.
Plus och minus var alltså tvunget att gå ihop.


Vad gör jag då med TIDEN? eller vad kan man göra som inte kräver en heltidslön?
* Tar en lång frukost
Så här dukar jag numera varje morgon och jag har god tid att dricka mitt te och fundera ut vad den här dagen har att bjuda på.
MEN; att sitta kvar vid köksbordet och låta frukostteet ersättas av förmiddagskaffet – det tror jag inte är en hälsosam idé. Som väl är, har jag hundar som måste rastas – så jag måste ut varje dag, i alla väder, efter min frukost.
Hundarna, hönsen och kaninerna har fått sin mat, före jag intar min – så hundarna ligger i vänteläge medan jag dricker mitt te.

* Finstyckar en hel ren

Tidigare i höst köpte jag en grovstyckad ren och kom hem med bl.a två sådana här stekar.
Min första tanke var att be någon finstycka allt och alltså betala för det, men just p.g.a. den mindre inkomsten fick jag tänka om…
…kunde jag månntro göra det själv?
Jag pratade med en av mina bröder som jagar och fick uppmuntran av honom. En av mina systrar, som är sjukgymnast, sade att ”Det är precis som ditt eget lår; alltså samma muskelpaket. Tänk så”.
Det tog mig lite emot att tänka finstyckning i termer av människa, men hon hade helt rätt: muskelpaketen är lika hos oss.
Så jag lyckades ta ut alla delar ur låret och kvar blev endast benen.
En av de som erbjudit sig att finstycka, ringde mig och frågade hur det gått och jag svarade:
– ”Jo, det gick jättebra! Min främsta resurs är ju nu TID och den gör att man klarar nästan vad som helst.”


3. Improviserar små resor
Vissa pensionärer gör långa resor kors och tvärs överallt; eller de gjorde för nu gör Coronan att man snällt får stanna hemmavid.
Själv har jag ingen lust med det, mycket beroende på att jag inte kan lämna höns och kaniner allt för länge – men däremot gillar jag att fara iväg för någon dag när jag kan ta med hundarna.
I höstas har jag varit ett par gånger hos syster i hembyn, där vi t.o.m. har ett eget litet hus att bo i. De resorna kunde jag göra mitt i veckan, utan att behöva vänta på ledighet – och sådana resor ryms väl i en liten budget.
Igår ringde en vävande väninna och frågade om inte jag skulle vara med på en julmarknad. Det skulle nämligen hon och efter att ha funderat ett tag; anmälde jag mig. Något sådant skulle jag inte kunnat göra när jag jobbade och eftersom jag hoppas kunna sälja något, så finansieras den resan.

Så. TID är något vi fått att använda, men jag tror vi måste vara aktiva med att fylla den.

Publicerad i Arbete

Diversearbetare

”Vad gör du nu? Jobbar du..?”

Den frågan får jag ofta, eftersom jag tillhör de pensionärer som fortsatt jobba efter 65 års dagen. Jag har oftast sagt att det beror på att jag behöver extra pengar, då pensionen ju är mycket mindre än lönen. Och vill jag då fortsätta leva som förr = ligga på samma utgiftsnivå – och nu har mindre pengar som kommer in; så återstår bara att fortsätta jobba in dessa extra pengar.

Men; jag tror inte det är enbart pengarna som driver mig att jobba, utan mer ansvar och engagemang.
Att bara gå hemma och vara ledig, tror jag inte är bra för någon och för ett tag sedan fick jag belägg för det. Jag pratade med en pensionär som inte behöver fortsätta jobba för pengarnas skull och som också prövat på att vara ”ledig”. Efter ett tag upplevde hon att hon helt passiviserades och inget kändes roligt. Trots att hon hade mycket att göra.
Hon behövde ju inte ta ansvar för något; förutom familj och hem förstås – och det var inget som engagerade henne. Så hon fortsatte jobba en dag i veckan och fick tillbaka lusten att även göra annat på sina lediga dagar.

Så mitt svar på frågan är nu: ”Jag är diversearbetare”.
Jag tar olika småjobb som ger pengar, gör att jag måste ta ansvar och som också engagerar mig:
* Jag städar ett kontor några gånger i veckan
* Jag handleder en kostelev via Skype
* Jag är god man för ensamkommande

Och det här ger energi till att göra annat som är kul och som jag inte hunnit med förr…IMG_1256…som att sticka en Riddari, som jag aldrig gjort.