Publicerad i Vardag

Energi och kroppsvikt

”Så aktiv du är..!”
Det får jag ibland höra och jag har funderat på detta med att vara ”aktiv”.
Vi är olika på så sätt att några trivs med en lugnare livsstil och gillar att ”ta det lugnt”, medan andra vill röra på sig och vill att ”det händer nåt”.

Men! Jag tror en stor del av vår aktivitet styrs av vår kroppsvikt.
Min syster sjukgymnast (som är normalviktig) betonar ofta hur övervikten styr vårt liv. Till de som är tveksamma, brukar hon be dem ta på en ryggsäck med ca 20 kg:s packning – och känna efter…
…vad får du lust att göra?
De flesta känner lust att sitta ner och då välja aktiviteter som går att utföra sittande.

20 kg är inte så stor övervikt, så då förstår man hur negativt 30 – 40 kg övervikt är. Och då tänker jag inte bara på hur det påverkar kroppen, utan också hur det hindrar personen från att vara aktiv och ”göra nåt”.
Måste då alla ”göra nåt..?”
Absolut inte, men om man börjar snegla på andra och deras ”aktiviteter” – så kanske man måste fundera på vad man själv skulle vilja göra.

Så att gå ner i vikt, är inte endast en enorm hälsovinst – utan också en möjlighet att bli mer aktiv och därmed mer förnöjd.

När jag bodde i lägenhet, så var inte livet särskilt rikt: jobbade mycket, rökte mycket och sedan var det just inte nåt mer.
En av mina bästa vänner sade då:
– ”Du borde bo så att du kan hugga ved!”
Jag tror inte hon enbart tänkte på själva vedhuggningen, utan mer på att jag skulle trivas bättre med ett aktivt liv.
Och så rätt hon hade!
Nu behöver jag inte klyva all min ved, men då min vedspis är liten måste jag fortfarande klyva flera av klabbarna.

Men när tar du det lugnt..?
Ofta!
Sitter vid öppna spisen och bara tittar på elden…
Ligger på soffan och läser…
Sätter mig på en stubbe under vår dagliga promenad…

Och jag tror att den här tiden med Coronaviruset omkring oss, är det en fördel om vi kan ”hitta på nåt att göra”.
Nu idag, ska jag iallafall träna lite hund och sedan väva på min julväv 🙂

Publicerad i Hem, Vardag

Stanna på gården

Ja, så är det; vi ska stanna hemma – och på gården.
Jag är så glad att jag har en ”gård” att vara på och som erbjuder så pass mycket att göra.
På utehyllan mot vedboden, har jag min fyndhörna. Alltså sådant jag hittat ute och som jag vill spara så länge föremålen håller…
…kraniet från rådjuret som självdog i vinter, strax nedanför huset
…bobyggnaden från holken när den rensades tidigare i höst.

Under hyllan har jag byggt min egen tegelvägg för specialsöksträning. Alla de här tegelstenarna fanns i förråden och här kom de till användning, trots att de inte är helt hela.
Jag hoppas kunna bygga ut den, när jag får tag i flera delar – och därför kunna träna hela vintern.
Hemma på gården.

Och här har vi 5-åriga Liisa som nu håller på byta päls till en fin vinterpäls. Liisa har alltså varit här på gården i drygt fem år och har hunnit vara med om mycket under de åren. Som exempelvis i vinter då hon blev så sjuk av det foder jag köpt. Kaisa gick förbi det, utan att ta skada – men lilla Liisa fick sina öronspetsar frusna av det dåliga höet.

Vi har ju haft en kanin på inackordering under några veckor, men idag åker hon hem. Hon bor inomhus en stor del av dygnet, men har anpassat sig bra till ständigt uteliv hemma hos mig.
Hon är en social typ, som direkt skuttar fram för att hälsa på hundarna. Däremot har hon inte fått hälsa på mina egna kaniner.
Det tror jag inte skulle sluta så bra.

Publicerad i Vardag

Vintersysslor


Snön kom hastigt, men inte ”lustigt”. Jag skulle gladeligen kunna vara utan snö hela året.
Med snön kom kylan, så en stor del av min tid går till att elda i vedspisen. I år låter jag veden ligga kvar i sina säckar, istället för att kasta in i vedboden och lyfter bara undan skynket när veden ska in. Många av klabbarna är för grova för min lilla spis, så jag får utmärkt träning då jag klyver dem.
När jag jobbade, strömmade värmen ur mina element – samtidigt som elräkningarna steg…
…men nu är det vedvärme som gäller.


Idag kom också mitt första rådjur på besök. Fast det är förstås inte mina djur, men de måste ha i minnet var jag bor, för direkt snön kommer – kommer de till min gård.
Förra året var ett jobbigt år för rådjuren med all snö, så tufft så t.o.m. ett djur dog nedanför huset. Vi får hoppas det inte blir så i år, utan att hon får behålla  hullet till nästa vår.